SM 2017 Biodling Ulvsta

Ljuvlig sötma från Ockelbos egna bin

Flitiga sommarjobbare i Ronnie Bergs 200 samhällen

Det är mycket i naturen som är häpnadsväckande. Och allt mer fascinerande blir det varje gång man gräver ner sig i detaljer.
Som det här med bin.
Att de gör honung vet vi alla, men hur det egentligen går till är inget mindre än mirakulöst.
Hur kan ett bi veta vilken arbetsuppgift den har? Hur kan den hitta nektar – och dessutom berätta för de andra bina var den finns? 

Bikuporna innehåller lådor med ramar där bina tillverkar och lagrar sin honung. Lådorna staplas på varandra, beroende på bisamhällets storlek. 

Ronnie Berg var tidigare bilplåtslagare, men fick problem med hälsan.
”Jag började fundera på vad jag egentligen vill göra. De fyra-fem bisamhällen som pappa fick överta med gården 1974 fanns kvar och eftersom jag är intresserad av både natur, livsmedel och hälsokost kändes det som en bra väg att gå”, berättar Ronnie.
Han gick en tvåårig yrkesutbildning (KY) i biodling i Garpenberg. Där ingick ämnen som biets anatomi, logistik, honungshantering, ekonomi och drottningodling.
Sedan några år driver han företaget RB Biodling AB i Ulvsta utanför Ockelbo.

Under sommaren har bina fullt upp med att samla nektar till ramarna som hänger nedåt i bikupan.

Vitklöver är en given favorit för nektarsamlande bin. På Ronnies egen gård är det nära hem till kupan. Bin har en inbyggd kompass och använder solen som riktmärke för att hitta.

Det är främst i augusti som honungen slungas ur sina ramar från de över 200 bisamhällen som Ronnie Berg har utplacerade på olika platser kring Ockelbo.
Kuporna flyttas runt till  platser där tillgången på nektar är god – eller där pollinering behövs, som jordgubbsodlingar och liknande.
Först blåser han ur bina ur kupan och därefter lastas de honungsdrypande lådorna på vagn och fraktas hem till ”fabriken” för att tömmas.
”Det är ett ganska tungt jobb att samla in honungen, varje låda kan väga upp emot 25–30 kilo”, berättar Ronnie.

Väl hemma på gården sätts vaxkakorna in i en bislunga. Den industrislunga som Ronnie investerat i rymmer 78 ramar. Här slungar han även honung åt andra odlare.
”Som mest kan man centrifugera ur 400–500 kilo honung i timmen”, berättar Ronnie.
Vaxet flyter upp till ytan medan honungen rinner vidare till en tank som silar bort en del restprodukter innan den tappas på burk.
”Men det ska trots allt synas lite pollenrester i honungen, då vet man att den är äkta. De billigaste honungsburkarna i butikerna är rena sockerprodukter”, menar Ronnie som av naturliga skäl inte har mycket till övers för ”fuskhonung”.

Vaxkakorna har satts i slungan. 

Kapaciteten är på 400–500 kilo honung per timme. 

Honung från Ronnies bin. Honungen skiftar färg och smak beroende på vilken växt bina hämtat nektar ifrån. 

Ronnie tar även vara på bipollen ur en del av kuporna. När bina kryper in i sina kupor skrapas pollen som fastnat på deras kroppar av i små korgar. Bipollen är fulla av proteiner och aminosyror.
”Det kan bli 4–5 kilo per år i en kupa. Det låter lite men det väger ju nästan inget.
”Vi försökte oss på att tillverka honungsmjöd också, men det blev för starkt”, ler Ronnie.

Arbetsbina gör sannerligen skäl för namnet. Förutom att de samlar in och bereder föda och byggnadsmaterial, inreder de boet, vårdar larverna och försvarar samhället mot inkräktare.
Och allt utstår de för sin drottning, som är centralfiguren i all biodling. Det är hon som lägger äggen och befruktar dem på egen hand med sädesvätska som hon samlat från olika drönare.
I kupan bor hon i nedersta lådan, med ett spärrgaller till skattlådorna där honungen samlas. Äggen lägger hon i de sexkantiga cellerna i yngelrummet, varpå arbetsbin förser cellerna med näring.
I några av cellerna föds nya drottningar.

Ronnie har en egen drottningodling. Samhällen som avlas professionellt blir både snälla, friska och produktiva. 

När de kläcks drar den ursprungliga drottningen iväg i en svärm med ungefär hälften av arbetsbina. De nya ”kronprinsessorna” gör då genast upp om vem av dem som är bäst lämpad att bestiga den lediga tronen – starkast överlever.En biodlare kan samla in den svärmande klungan bin och flytta in den i en tom kupa, där den bosätter sig och fortsätter sin livscykel.
”Man ruskar ner dem i en låda. Om man inte vet från vilken biodlare svärmen kommer kan man hämta den”, säger Ronnie.
Han har en egen drottningodling, med parningsaskar och kläckningsceller.
”Avlade bin ger ett lite större överskott av honung än de behöver”, förklarar Ronnie.
På den egna tomten har han kupor där nya samhällen byggs upp, som ett slags tvångssvärmeri utan att klungan behöver flyga iväg.

Ronnie Berg vill gärna påpeka hur viktiga bina är för världens grödor, både odlade och vilda. I USA har man räknat ut att bins och andra insekters pollinering av amerikanska grödor är värda nästan 30 miljarder dollar.
Oron är stor eftersom 40 procent av bikolonierna i landet försvann under 2014–2015. Några av orsakerna som nämnts, förutom sjukdomar, är bekämpningsmedel, förändrade livsmiljöer, och genmodifierade grödor.
”Vi måste tänka efter vad vi gör. Bidöden är en allvarlig varning för människan. Albert Einstein konstaterade att mänskligheten har fyra år kvar om bina försvinner”, säger Ronnie.
Så hur kan vi hjälpa till med att rädda bina?
”Genom att odla växter som bin tycker om. Och köpa lokal honung”, svarar Ronnie.

BINA TALAR GENOM DANS
När samlarbiet har hittat ny, god nektar flyger det hem och berätta för sina kompisar vart de ska flyga för att hitta den goda maten. Först får de smaka på nektarn som biet har med sig, så att de kan avgöra vilken blomma som är hittad. Därefter dansar samlarbiet en ”vippdans” där det rör sig i en figur liknande siffran åtta, och på så vis beskriver riktningen till maten. För att tala om hur långt det är dansar biet i olika hastigheter. Ju fortare biet dansar, desto närmare är det till fyndet. Källa: svenskabin.se

Artikeln finns också i magasinet "Sommar i Ockelbo 2017". 
Klicka här för att läsa magasinet som e-tidning.